Och jag har insett hur allting kan förändras på en sekund. Hur en enda fråga kan vända upp och ner på min värld. Slå ut allt och bygga upp en sån jävla ångest. På en sekund. Hur samma fråga kan upprepas i mitt huvud gång på gång och aldrig försvinna.

En låt, som jag alltid lyckas glömma bort av någon anledning. Som alla verkar glömma. Men den är fortfarande obeskrivligt vacker och hela låten är precis den känsla som bott i min kropp i nästan exakt en veckas tid. Och nu kan jag inte sluta lyssna. Det är den här. 

(My deepest horror)