HALLÅ!
Jag lyssnar på Lita Fords "Close My Eyes Forever", funderar på vad jag ska fylla mitt nya kollegeblock med och hur jag ska överleva. Dramatiskt det lät, men jag gör listor på listor på listor över hur jag ska överleva. Listor som ingen någonsin kommer få se, hm.

Den här helgen är redan slut. Det är läskigt att tiden går så fort. Att man knappt hinner blinka och sen är det över, borta. Men samtidigt går den så långsamt att det känns som om saker aldrig tar slut. 9:an till exempel. HMMs.
Jag önskar att vissa ögonblick kunde vara för evigt. Som när man är på Ark-konsert, skriker skriker, tömmer lungorna på luft och bara är, vet att man räcker till. Eller precis innan man somnar på Coffes axel, till hans rytmiska andetag. Eller när man pratar med någon man tycker så himla mycket om och aldrig vill lägga på luren/sluta prata.

If I close my eyes forever
would it all remain unchanged?