Att kunna ta besvikelsen:
The Ark, the band i love.
Ett band som i ena sekunden får mig allra lyckligast. I andra att bara vilja gråta och dunka huvudet hårt i en vägg.
Just nu vill jag bara gråta och dunka huvudet i väggen, hårt hårt hårt.
Jag hatar att jag älskar dom och jag älskar dom så mycket att jag hatar mig.
Jag hatar att jag blir så besviken att jag bara vill dö, blir alltid det. Alltid. Alltid.
? :(
Sista konserten iaf <3 lovar att den blir helt underbar.
Fint att allt ska vara zämzt och så hela tiden. Men till sommaren <3
Men tänk såhär: Just nu, i detta tillfälle, så existerar The Ark! De håller på att repa i sin replokal, och de peppar nog minst lika mycket på att få spela som vi peppar för att få se dem. Man ska ju passa på nu, gripa ögonblicket! Konsekvenserna kan man ta senare, men just nu behöver vi inte titta så långt fram. Nu är det bara att rocka som gäller! :D
Men tänk såhär: Just nu, i detta tillfälle, så existerar The Ark! De håller på att repa i sin replokal, och de peppar nog minst lika mycket på att få spela som vi peppar för att få se dem. Man ska ju passa på nu, gripa ögonblicket! Konsekvenserna kan man ta senare, men just nu behöver vi inte titta så långt fram. Nu är det bara att rocka som gäller! :D
Och hej, jag spammar visst. Förlåt.
