Jag vill inte vara här. Jag är på precis samma ställe som för två år sen.
Det skrämmer mig. Att så mycket saker har hänt, men jag fortfarande sitter i min säng, lyssnar på "Berg&Dalvana" och har den där känslan, som jag aldrig rår på.

Jag pallar inte riktigt. Och jag är fattig så kan inte ringa någon.
Och gång på gång bläddrar jag igenom min kontaktlista i mobilen, utan att hitta någon att skriva till.
För det känns som jag stör hela jävla tiden.

I'm so bombed out of my mind.