AHMEN TJENARE
Jag måste säga att detta Valborg har varit det bästa Valborg jag minns. Har pratat med Anji i princip hela dagen på skype. Om ganska viktiga saker, till mindre viktiga saker. Jag har sett på hundra Ark-videos. Jag har sjungt "Take a shine to me". Fixat Grooveshark (bara för att Spotify tänker vara idiot). Målat fantastiskt tjusiga porträtt av Ark-medlemmar (se nedan). Snackat Ark-fanträff. Övat på skånska och småländska. Ätit godis. Ätit god mat. Druckit Pepsi Max. "MOR MOR FOGDEN HAR TAGIT VÅRA KOR".
Ja, helt okej faktiskt.


 

(HAHHAHA porträttet av Jens, dör)

Ont i magen. Har redan börjat mitt Ark-maraton för dagen. Det har snart varat i en vecka ungefär. Haha. Det bästa är att det fortfarande finns videos kvar att kolla på! Åhhhh hihi.
(Sen kommer jag väl börja om, tills jag kan allt utantill. Men så får det väl vara.)

Har inte mycket mer att skriva, ha så kul på Valborg.

Mycket har hänt. Saker som jag inte orkar skriva om, men som dom flesta som läser här redan vet. Jag fokuserar helt på Ark. Och nu menar jag det verkligen - det är på missbruksnivå. Så fort jag får chansen lyssnar jag på dom, kollar videos, planerar. Är lite rädd att jag kommer tjata ut dom, fast tror knappt det är möjligt. Inte efter snart 4 år.

Jag har lite ont i hjärtat. Men det är väl så, det gör lite ont ibland som min kära kompis brukar säga. Man måste helt enkelt förlika sig med det man inte kan ändra på. Som min största förebild säger. Nothing lasts forever in my dreams. Som ett av mina favoritband sjunger i en låt.

(snodde bilden från facebook, hehehehee)

Måste bara säga att jag känner de tre finaste tjejerna i världen.
Det finns nog inga andra som jag tycker om så mycket som dom. När jag träffar dom är det som vi inte varit ifrån varandra även fast det gått flera år.

Och jag vill bara säga tack till er, för alla sms, telefonsamtal och för att ni finns. Särskilt när jag verkligen behöver er. Tack för att ni är så kloka, fina och snälla.

Jag älskar er ♥

Ja en bra grej är ju att man alltid har Ark. Eller ja, fram till 16 september.

Blev lite kär på nytt. Har bara kollat Ark-videos i 2 dygn snart. Och jag tror det är bra, för jag har blivit världens optimist. HIHIHIHIHI, världens finaste band.

Ska btw göra en redovisning om Ark i skolan sen någon gång, yeee.

Att sakna sådär mycket att det gör ont överallt. För det är det jag gör hela tiden. Jag saknar mina absoluta favoritmänniskor i hela världen för att dom inte är här och för att jag får alldeles för lite tid med dom.
Och jag saknar The Ark. Äckligt mycket. Och jag hatar att det känns överallt att tiden bara rinner iväg.

Påsklovet är snart slut. Och jag spenderar dagen med att sitta här och le åt The Ark-intervjuer. För att. Och planera sommarens konserter. Jag behöver dom... Särskilt den här jävla veckan.
Pratade med Anji i telefon igår och är mycketmycket mer positiv nu, seriöst. Hon är nog mitt lyckopiller.

They told me to get healthy
They told me to get some sun
But boredom eats me like cancer
Down here on the farm

Orkar inte att ingenting händer, orkar inte att jag är helt isolerad.
Orkar inte att jag inte gör något. Orkar inte att jag bara gråter.
Det här funkar inte.

HALLÅ
Jag och Johanna tog tåget till Skövde igår. Det var trevligt. Vi åt massa skitmat, gick omkring och sånt. Det hände lite skit och jag ville bara skrika och gråta HM. Men sen skulle Johanna hem och träna någongång, så jag smsade Eme och frågade om hon ville ses och det ville hon. Så jag väntade vid bussterminalen. Och där ser jag den där människan jag absolut inte ville se i det ögonblicket. Hade nog seriöst slått till den/skrikit på den om jag inte ringt Eme. JÄVLA MÄNNISKA.

Men iallafall, jag och Eme drog till Willys och köpte Ben&Jerry's (plastskedarna <3<3<3), sen satte vi oss på ett tak och åt och pratade om hur mycket våra liv sög och lyssnade på Kent. Hehehe. Det var skönt. Kändes riktigt jävla bra. Hon äger.


Gillar henne.

Hej, jag är fortfarande an emotional freak with a crippled heart. Försöker peppa mig själv med peppande låtar. Har fokuserat helt på att flytta omkring mina affischer idag och fått upp den nya Arkeology-affischen. Det blev jättefint. Mina väggar pryds av de där fina männen vars musik får allt att kännas lite lättare. Det känns bra. Jättejättebra.

Har påsklov nu, men har lite svårt att förstå det. Känns inte ens kul, för har inget att göra öh. (Och jag lovar att framåt slutet av veckan kommer jag vara i ett enormt revanschbehov mot min skola för att sen återvända och bli sådär nertrampad - som vanligt).
Det är kul att vara negativ, fast ne. Ska beställa massa självhjälpsböcker, för sånhär kan jag inte vara.

(Jag behöver dig. Jag behöver dig så jävla mycket)

"Baby let's pretend it won't be always so hard
somewhere along the end we'll be back at the start
it will be easier
it will be easier...."

Moto Boy i torsdags, Hardcore Superstar igår. MUMS. Berättar mer när jag orkar. Trots två alvedon har jag fortfarande dunkande huvudvärk. Och har ont i bröstkorgen och i nacken. Som det ska vara.

Jag mår inte så bra atm. Sova, sova, sova. Gråta lite och försöka inte tänka.
Moto Boy har de finaste kärlekslåtarna iallafall, åh.

    
  

Var med om något av det finaste någonsin i fredags. På Lokomotivet i Eskilstuna. Tillsammans med de människorna jag tycker om sådär mycket att jag ler när jag hör deras namn. Och kollade på de där sex männen som jag inte kan låta bli att beundra och tycka om jättemassasupermycket.

Magisk spellista med bland annat "Deliver us from free will", "The homecomer", "The others", "Absolutely no decorum" och speciellt - "The most radical thing to do". Paniken, tårarna, andnöden, kramarna från Anji, leendet från Jens. Den finaste låten någonsin. ÅH perfektion. Och det var så fint att det kändes som dom spelade den för vår skull, för min skull. Kan inte låta bli att le och ögonen tåras när jag tänker på det.

Grät som vanligt under "The apocalypse is over" och fick massa fina blickar från alla typ. Särskilt Jens. Och under  "Calleth you cometh I", när jag och Anji kollade varann i ögonen och skrek och sjöng. Lycka.

Efteråt fick jag en klapp på huvudet/ruffs i håret av Jens och han frågade hur jag mådde. Fin.
(Och jag vet att det här bara låter astöntigt, men det går liksom inte att beskriva. För det var så underbart. Faktiskt.)