One of us is gonna die young:
Jag är fortfarande dödssjuk. BLE inte kewl.
Men hittade precis en artikel på typ världens mest ouppdaterade forum och mitt hjärta slog några extra slag. Det stod:
"Någon gång under nästa år kommer också Backyard Babies att ta upp verksamheten igen efter den semester som följde bandets 20-års-jubileum."
Vilket betyder att dom kommer börja i år igen. MINA BAKGÅRDSBEBISAR KOMMER TILLBAKA åh ♥
2011 ska bli awesome.
För det finns så mycket som är så himla bra, som jag vägrar se bara för allt med Ark. Men jag ska ju faktiskt se dom. Jag ska se The Ark igen. Det är liksom otänkbart för 2 år sen.
Och sen har jag världens finaste pojkvän som jag inte riktigt förstår hur han orkar med mig ibland. Han är helt fantastisk och ah. Är skyldig honom så himla mycket. Och så har jag asfina vänner, som jag skulle kunna ta hand om så mycket bättre. Jag ska gå på HCSS och Crashdïet. Och Backyard ska börja spela igen.
Jag vet att The Ark's avsked kommer bli helt magiskt, även fast jag inte går på 129129 konserter. Även fast jag kanske inte kommer få chansen att tacka dom. The Ark handlar om glädje och därför vill jag ta vara på den glädjen nu. The Ark handlar faktiskt om kärlek och med tanke på att jag inte kommer kunna gå på så himla många konserter så ska jag ta vara på dom konserterna jag går på och minnas dom föralltid.
Och ja. The apocalypse is over. Början på någonting annat.
Så jäävla rätt det där om att Ark handlar om glädje.
SV: I knoooow, klockrent vafan! :D
SV: Maybe true...
Nä, jag tycker inte det är onödigt att klaga, man ska få klaga hur mkt man vill. x)
Folk som inte orkar med att läsa det då för väl bara hoppa över det ;p
Svar: jamen det är väl klart som fan att man klagar och blir besviken, är ju inte som att man bara "nähä, det funkar inte, fine liksom". Och man måste få säga vad man tycker.
Svar: jag har inte lagt ner speciellt mycket energi på det, har väl vart besviken och tänkt på det och så, ja. Men det känns ändå ganska lugnt nu, det är egentligen inget mer än en signering och jag har inte sagt något om att mitt liv har gått under eller att jag är hur arg som helst. Och alla har någon gång vart med om nånting som inte funkar.
sv: jag vet inte, men det känns ändå som att många faktiskt inte grät, fast de trodde de skulle det. Jag reagerade precis som jag förväntat mig, hulkade och grät och tänkte att nu är livet slut. Ungefär som 8/12. Fast nu älskar jag låten och gråter inte alls, det var mest första chocken.
