Har försökt länge att skriva ett inlägg om lördagen. Men det finns inga bra ord, som verkligen beskriver hur sjukt, underbart och fint det var. Men det var verkligen det.

Dom spelade "No End", "Racing with the rabbits", "Vendelay" och jag grät som ett barn under "The apocalypse is over". Staketet satt fast i scenen, så man var äckligt nära och fick spela på både Jepson och Martins gitarrer. YEE. Och för första gången i mitt liv träffade jag Jens, Lasse, Martin, Sylle och Jepson, och fick min fjärde kram någonsin av Ola. Jens sa att "Det var så nära när du började gråta.. som om du satt i mitt knä. Och jag kunde inte göra något..." MEN AW. Finaste killarna.