Odencup 2010:
Jag står i en entré och väntar själv, tittar ut genom stora glasfönster. Plötsligt ser jag dom.
Jag springer ut, knuffas, tappar andan och kastar mig om halsen på Märta, hon med de bästa kramarna i världen. Sen kramar jag Johanna och sen går vi in i värmen.
Vi går omkring, vi skrattar, vi ler och pratar. Jag känner mig inte ensam.
Sen går vi ut och är svåra, Märta säger att jag är snygg när jag är svår och jag kan inte låta bli att le.
Allt är fint. När jag sitter i bilen hem smsar jag:
Vi viker oss på asfalten av skratt, ingenting kan röra oss i natt.
Jag får svaret:
Vi mot världen

Våra hjärtan slår lika hårda slag